Göteborgsmamman 25årig tvåbarnsmamma

Kategori: Graviditet

Gravidfotografering,

Hej bästa ni!

Hur mår ni? Vi kom hem för en stund sedan och har precis ätit spaghetti och köttfärsås till middag. Hur kan något så enkelt aldrig bli tråkig? 

Vid lunch fick vi besök av samma tjej som fotade mig som gravid med Elise - en helt fantastisk fotograf och vän! I slutet av den fotograferingen överraskade vi Fredrick med att måla en cykel på magen (ni vet ju vilken cykelfantast han är!) som jag sedan framkallade till honom i present. Det är så roligt att framkalla personliga bilder tycker jag - antingen stora eller små, som kan pryda väggar och bänkar i hemmet. Det ger så mycket genuin kärlek och är lika härligt att se hemma som borta. 

Efter lunch tog vi en promenad med Fredricks föräldrar och sedan drack vi kaffe och åt hönökaka. Det måste ju vara den godaste smörgåsen efter en kall promenad? Något varmt att dricka och en mjuk hönökaka med ost. Åh. 

Vad har ni haft för er idag? Har ni några planer för helgen? Det är ju redan fredag imorgon - tänk vad veckan går fort! 

Kram till er. 

// Klipp från gårdagen! Den vita (väldigt lång!) kostade 125:- och den bruna koftan kostade 50:-. Kappahl avenyn :) //

// Den här bilden är dock inte tagen av henne - de bilderna ska ni få se en annan dag - lite mer proffisionella ;) Haha. //

Amningsproblem (varning: inget för den äckelmagade!)

Hej fina ni! 

Kom ihåg att jag varnade er. Jag kommer berätta om en sak som hände mig under amningen och som inte är särskilt rumsren och som kanske kan få det att knyta sig lite i magen, men jag måste få berätta det. Jag måste få berätta det för att jag själv aldrig hade hört talas om det när det hände mig och att jag helt enkelt inte kunde varit förberedd på det - det fanns ju ingen som berättat vad som kunde ske under amningen. För när det väl hände så sa läkaren att "det var väldigt vanligt". 

Jag hade ammat Elise i ungefär 2 månader när jag plötsligt - framför Cancergalan - kände en knöl i mitt vänstra bröst. Jag trodde det var mjölkstockning och pumpade ut lite extra för att isåfall lätta på det. Ett par dagar senare så var det rött och gjort ont, så jag ringde amningsmottagningen. Jag kom in samma dag och hon konstaterade mjölkstockning. Sköterskan tömde bröstet helt och jag åkte hem. 5 dagar senare var det tillbaka igen - ondare än innan. Jag kom tillbaka och hon tömde bröstet igen (ont som fasen!), men ville att en läkare skulle kolla på det innan. Läkaren blev sen och jag fick istället en tid för ultraljud nästa dag. 

Så blev det fredag och jag mötte upp sköterskan från dagen innan och vi gick in till läkaren. Jag fick lägga mig på britsen och bröstet smörjdes in med gelé. Läkaren började undersöka. -"Mm. Jo, men där är den" säger han och allt jag ser är en svart fläck på skärmen. Där och då trodde jag att det var cancer. Den känslan går inte att förklara - men ni kan nog förstår min oro. Jag frågar vad det kan vara och han säger att det är en så kallad "bröstböld". Jag tittar frågande på honom och ber honom förklara mer. En bröstböld är en inflammation i bröstet som blivit varfylld. Den kan uppkomma av mjölkstockning eller av en vanlig infektion. Jag får en tid efter helgen för att tömma den.

Måndagen kommer och jag möter upp samma läkare igen. Mitt bröst har fått EMLA-kräm (bedövande) och läkaren har tagit fram den största nålen jag sett. -"Känner du det här?" frågar han och drar nålen längs med det bedövade området. -"Ja, fast inte så mycket" svarar jag och han sticker ner nålen i bröstet, suger ut varet och visar sen hans 'mästerverk' för mig. Varför trodde han att jag ville se det? Mitt ansikte blir vitt och jag klär på mig. 

En vecka senare var det tillbaka igen. 

Jag ringer in till amningsmottagningen igen och blir skickad till ett annat sjukhus. Jag får skjuts av min syster som även följer med in för att ta hand om Elise under tiden. En sköterska välkomnar oss och jag får lägga mig på en brits. Hon bedövar mig med en spruta den här gången och efter en stund kommer läkaren in. Han är trevlig, om än aningen hetsig, och frågar hur hög smärttröskel jag har. -"Du ser stark ut" säger han, -"Vill du ha mer bedövning?". Jag tackar nej och han börjar göra rent bröstet igen, lägger över ett vitt skynke med ett hål mitt på och jag börjar förstå att det är lite mer som ska göras idag. Jag hinner bara se att han tar upp en skalpell och att han sedan ber om papper för att torka. Jag är dum nog att titta dit en gång och ser att det kommer blod men tänker att det är bättre än smärtan denna bölden gett mig. 

-"Sådär, nu har jag satt i en kateter som måste tömmas 3 ggr per dag i 2 dagar" säger han. -"Jaha, ska jag ligga kvar här över natten eller ska jag komma hit ett par gånger varje dag..?" frågar jag. -"Nej, sånt här gör man själv hemma. Du ska få instruktioner och saker att ta med dig hem". Jag trodde han skämtade. 

Så fick jag tömma bröstet själv 6 gånger och jag minns hur jag räknade ner för varje tömning. Jag tycker ärligt talat att detta är en sjuk grej att behöva göra själv, men jag förstår också att man inte kan kräva detta av sjukvården heller - det hade tagit upp mycket tid såklart. 

Att få en sån här bröstböld känns ingenting förutom just i början och när man ska sätta in katetern. Sprutorna kändes ingenting och inte heller själva tömmandet hemma - det är bara så jäkla vidrigt!

Jag hoppas att ni slipper vara med om det själva, men till er som det händer: det är vanligare än man tror säger de, men hör du inte det från någon annan så kan du iallafall veta att jag hade det precis som dig.

Kram.

Som småbarnsförälder slipper du vara perfekt,

Jag kommer in i perioder där jag tänker att "nu jäklar - nu ska jag vara snygg varje dag!". Jag planerar att mina morgnar ska börja extra tidigt för att jag ska hinna fixa håret, matcha kläder, ta på mig snygga underkläder och jag ska köpa nytt smink som är anpassat perfekt till min hy. Ekologiskt kanske? Och av något lyxigt märke? Men jag vet inte vilka kläder jag ska ha - kanske ska använda mig av en personal shopper? Jag börjar googla och inser att utbudet inte är så stort i Göteborg så jag lägger ner det och tänker att en svart kavaj blir perfekt till de lika mörka jeansen jag har liggandes i garderoben. Nu ska jag inte till jobbet utan vara hemma med mina barn. Jag är mammaledig, men vill vara snygg ändå - för min egen skull såklart, och för min sambo. För att behålla den nykära känslan trots att han sett mig krysta ut två barn. Dagen därpå vaknar barnen och dagen är igång. Det fixas frukost, kläs på, ett barn somnar och jag passar på att duscha medan 'Babblarna' går på repeat. Jag borstar ut det blöta håret och tar på mig närmsta plagget som råkar vara ett par mysbyxor. Vi är försenade till BVC och jag tar tag i den alldeles för stora dunjackan, sätter ner barnen i vagnen, tar med vattenflaska till den stora och ilar iväg. Mascaraborsten ligger orörd i skåpet och jag har glömt att smörja in ansiktet. Det är kallt och folk måste tro att jag inte är klok som går utan vantarna och mössan som ligger kvar hemma på byrån. Lade jag ner BVC-boken i väskan efter att den äldsta läst i den för dockan? Fick jag med extrakläder till den minsta? Maten är nedpackad och ostkrokar för att avleda om det skulle behövas. Just det! Jag skulle ju vara snygg idag - skit också! Aja, vi börjar om imorgon - då har jag ju inget inbokat och hinner med att fixa mig. När jag var gravid med första barnet skulle jag minsann vara snygg och fräsch varje dag. Jag skulle lägga ansiktsmask en gång i veckan som jag inte ens gjorde innan, hålla efter utväxten, göra all mat från grunden, raka benen flera gånger i veckan och vara en chic mamma som var ute och lekte i parken varje dag mellan frukost och lunch. Jag skulle vara perfekt utan att ens veta vad det innebar. En sån mamma som pryder förstaomslaget på alla föräldratidningar, kanske? Som sitter där leendes med knallvita tänder och inte en kräkfläck så långt ögat kan nå. Så kom verkligheten och jag hann inte ens med hälften av allt som det innebar att vara en stylad morsa. Jag har fixat håret inför våra två dejter de senaste 1,5 åren, låtit foundationen stå orörd tills den blivit gammal, köpt upp alla barnmatsburkar i lokalbutiken och låtit stubbiga ben bli en livsstil. Jag har låtit tvätthögar växa, köpt alldeles för mycket hämtmat och förstått de som hoppas på att dygnet ska få fler timmar. Utöver det har jag hunnit stressa, prioriterat ställen att dammsuga och retat mig på fettfläckar som suttit på spegeln alldeles för länge. Jag vet inte varifrån alla måsten kom ifrån från första början, men jag vet att de inte betyder så mycket när allt kommer till kritan. Jag vet att jag inte ska skämmas för att mina barn fick pannkakor med sylt och grädde till middag, eller för att de satt i pyjamas under overallen när vi var i parken. Det spelar ingen roll om jag är top-notch när vi går ut med hunden eller om jag har haft samma tröja två mammaträffar i rad. Är det vinter så är man blek och har barnen smutsiga kläder så beror det på att vi pausade vi gungorna innan vi möttes upp. Jag hoppas att det är lika okej för dig som det är för mig att jag inte klockar mattider och att jag inte är som den mamman man kan läsa om i barnböckerna. Jag är perfekt för mina barn och jag gör så gott jag kan vad gäller allting - inget betyder mer än det. Istället för att tänka på hur mycket folk kanske bryr sig - så kan vi fokusera på hur lite de faktiskt gör det. Så sätter vi standarden därifrån tycker jag. Och plötsligt spelar inget mer än lycka någon roll. Kram till alla mammor som är perfekta precis som de är! parken2

1 månad efter förlossningen - baby och mamma,

Hej gulliga ni! I fredags blev Julia en månad! En hel månad - undra vart den tiden tog vägen. Jag ger livet som tvåbarnsmamma 10 av 10 och instämmer med de som säger att livet bara blir bättre med två barn. Hoppas de säger så om tre också ;) En månad utanför magen och hon har utvecklats så otroligt mycket!
  • Hon väger ca 1 kg mer än vad hon gjorde vid födseln - då vägde hon 4090g och utan att ha vägt henne den här veckan så skulle jag gissa på 5 kg ganska exakt nu.
  • Blicken fäster sig snabbt vid saker som rör sig. Hon kan redan följa Emmy bra med blicken och tittar oss direkt i ögonen.
  • Hon smilar upp sig för oss titt som tätt - då smälter mitt hjärta!
  • Hon är storlek 56 istället för 50/52.
  • Hennes hy ser 'renare' ut och alla röda märken som kan komma med födseln börjar försvinna helt. Ett litet storkbett kvar i pannan är det enda jag ser.
Jag känner mig helt återställd och mer därtill. Jag har cyklat och tränat styrka den här veckan - jag älskar känslan av träningsvärk! Det är inte mil ifrån att jag ger mig ut i löparspåret - det känner jag att min kropp hade klarat av! Nu är alla gravidkilon borta och jag är redo att stärka upp kroppen på nytt! Annat än det - låt tiden stå still! Jag njuter så av vår långvariga bebisbubbla. Kram. bebis

baby

// Jag älskar de här bilderna, men jag älskar den till höger helt otroligt mycket med Elises lilla finger som petar Julia i örat, haha! //

mage

// 1 månad efter förlossningen. // 

 

Kroppen 2 veckor efter förlossningen - oretuscherat,

Två veckor har gått sedan vi fick vårt andra barn - och att det var just andra barnet kändes under graviditeten. Det är 14,5 månader mellan barnen och det kändes i kroppen att de kom ganska tätt. Jag kunde inte träna som jag gjorde med Elise och jag var tröttare i ryggen under de sista veckorna, men det gick ju bra ändå och nu är jag påväg tillbaka till min forna starka kropp! Här är några små åkommor som jag märker av såhär 2 veckor efter andra förlossningen och som jag tänkte kanske kunde vara roligt att läsa? :)
  • Jag har glömt av hur man rakar benen. SÃ¥ känns det iallafall - idag ska jag ta fram gräsklipparen och bli av med de smÃ¥ strÃ¥na.
  • Brösten. De sticker lite precis som de gör när man ammar, men nu har de slutat göra ont när jag ammar och de smÃ¥ sÃ¥r jag fick har försvunnit - skönt!
  • Jag har 1,5 kg kvar att gÃ¥ ner innan jag är pÃ¥ min startvikt. Det och upp i lite muskler :)
  • Amningsbh:ar är inte sexigt. Jag har en som är lite mer 'formad' här hemma och som efterliknar en vanlig bh - men den är sÃ¥ opraktisk och gÃ¥r knappt att vika ner. SÃ¥ istället gÃ¥r jag runt i tygliknande pÃ¥sar med amningspads i. För att göra det hela lite mer oattraktivt när vi ändÃ¥ är i farten.
  • Avslaget är i princip borta. Vilket är sÃ¥ skönt! Det ger en smärre inblick i att vara pensionär.
  • Magen är platt igen, men tyvärr inte redo för Luciapokalen än.
  • Ã…derbrÃ¥cken är 95% borta! Det sa bara vips efter förlossningen! Jag ska ge det resterande till barnmorskebesöket och är de inte borta dÃ¥ - ja, dÃ¥ fÃ¥r nog herr doktor hjälpa till (eftersom det finns risk för proppar osv)
  • Jag har fÃ¥tt smÃ¥ bristningar pÃ¥ magen som fortfarande syns sÃ¥klart, men pÃ¥ köpet fick jag ocksÃ¥ tvÃ¥ underbara barn och hur klyschigt det än lÃ¥ter sÃ¥ bryr jag mig inte för fem öre. Var där dÃ¥, tänker jag bara.
Nu inväntar jag amningshåret, amningshjärnan och mjölkstockningen som inte gjort sig påmind än. Eller så hoppar vi över de stegen - vad säger ni? Kram. mage

Min krönika på minbebis.com,

Hej på er! Jag lovade er en liten överraskning igår och här kommer den! Kommer ni ihåg det här inlägget som jag skrev om min syn på smärtlindring? Idag har minbebis.com delat det på sin första sida och man kan numera även hitta det HÄR! Känns väldigt roligt och jag blir framförallt väldigt glad över att få chansen att nå ut till fler blivande/gravida/mammor där ute. Tack minbebis och jag hoppas att den blir läst och givande för många såklart :) Nu ska det badas här hemma - jag vet en tjej som smetat in håret med smör och en annan som ska få bada för första gången! Önska oss lycka till, haha. Kram. Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.22.36Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.25.33

Är det slutet på barnagörandet?

Hej på er! Jag tror inte vi har tagit upp ämnet förut, men jag fick en fråga hur jag och Fredrick tänker kring hur många barn vi vill ha när vi känner oss 'klara'. Detta är ett ämne jag får så starkt blandade känslor för. Dels för att jag blir så otroligt lycklig när jag tänker på att vi redan lyckats få två helt otroligt underbara och friska barn, samtidigt som mitt hjärta brister för de som av olika anledningar inte kan få barn själva. Så kan man tänka om allting - det mesta har ju bra och dåliga sidor - men från djupet av mitt hjärta så hoppas jag att forskningen går såpass mycket framåt att vemsomhelst ska kunna få barn i framtiden. Både jag och Fredrick kommer från stora familjer. Fredrick har två äldre bröder där båda idag är gifta och en av dem har två barn. Märk väl att den ena är mer högljudd än den andra i hans familj och ni kan nog se familjemiddagarna framför er - helt underbara! Mina föräldrar är skilda och jag har en syster på mammas (och pappas) sida, dock en lite mer salig blandning på pappas sida; en halvsyster, två halvbröder och två ingifta bröder som är pappas frus barn. Ni behövde inte följa med på det där. Ingen gör det. Lika mycket som jag älskar att ha en lugnare kväll hos mamma, tycker jag det är roligt när det brötas runt och det alltid händer något. Hade det inte varit så att det hade behövt ett slott och en betydligt större bil så hade vi nog valt att skaffa fyra barn, där tror jag vi är ganska överens, men om allt går bra och vi kan, så är tanken ett barn till i framtiden. Elise och hennes syster kom enligt många väldigt tätt och jag kan inte annat än att hålla med, dock var detta helt planerat och inget vi skulle ändra på. När nästa blir beräknad vet vi inte riktigt än, det återstår att se. Vi kör på när det känns bra och vi framförallt har kommit in i tvåbarnslivet. Och det, mina vänner - det kan ta ett par år :) Kram. stoltmormor

I väntan på bebis ...

... så lagar vi köttbullar med västerbottenost och klockar värkar! Det gör ont som fasen, men det är bara att bita ihop och vänta på att de ska bli tätare. Mamma är på väg hit för att eventuellt stanna över natten och ta hand om Elise. Jag tror nämligen inte vi är många timmar från att besöka förlossningen. Nu längtar jag lite efter lustgasen och fortsätter tänka "den här värken kommer inte igen" - världens bästa mantra när man ska gå igenom dem. Tack för all pepp - ni är världsbäst! <3 Kram. Skärmavbild 2015-12-07 kl. 19.39.24 Skärmavbild 2015-12-07 kl. 19.39.37

9 tankar som höggravid,

1) -"Finns det något mer jag kan ta upp när jag ändå är här nere?" när du behöver plocka upp något från golvet. 2) -"Ett, två, treeeeee!" och du tar sats för att komma upp från sängen. 3) -"Det är säkert bara gaser där inne, höhö" nej, jag är rätt säker på att gaser inte har två armar och två ben, men är du road så är jag. 4) -"De har säkert sett värre på förlossningen" när du gått över tiden och inte orkar raka dig noggrant längre. 5) -"OM han/hon kommer inatt så är det nog bäst att jag laddar med godis. Och chips. Och glass. Älskling, köper du lite nötter också? Barnmorskan säger att det är nyttigt. Glöm inte colan!" Varje kväll. Om ifall att. 6) -"Kan inte du köpa middag när du ändå är ute och går?" Nej. 7) -"Jag förstår att du är super trött såhär sent i graviditeten. Har du lust att ses på tisdag?" Så du förstod inte alls då. 8) -"Färdknäpp ska ju sätta igång det hela, hehe" Är du allvarlig nu? Ser jag sugen ut tycker du? 9) -"Det måste vara jobbigt att gå över såhär mycket - tänk hur stort barnet är nu?" Tack. Tack för den.gravv41

Smörja in magen under graviditet,

När jag var på HUD-eventet förra veckan så pratade en barnmorska där mycket om hur viktigt det är att smörja in magen under graviditeten för att öka elasticiteten och motverka bristningar på magen under den tid den växer. Vi fick testa en olja från Maria Åkerberg som var dryg och som inte luktade så starkt. Efter att ha testat den hemma en vecka så måste jag tipsa er om den.

Säga vad man vill, men jag tror att man bör vara återfuktad för sin hys skull i alla lägen. Att det även skulle göra gott under graviditeten och hjälpa att motverka eventuella bristningar kan jag inte heller sätta mig emot. Jag tror på att dricka mycket och smörja in kroppen med olja. Med Elise var jag supernoga med att kleta in magen morgon och kväll, samt dricka mängder med vatten varje dag. Magen var fri från bristningar efter förlossningen. Denna graviditeten glömmer jag ibland av vattnet och smörja magen händer bara ett par dagar i veckan. Och vet ni vad? 2-3 små bristningar finns nu på magen.

Bristningar kan ju såklart bero på en massa andra hormonella förändringar, men jag tror inte det skadar att återfukta den och göra så gott man kan om det är så att man vill undvika att huden ändras med den stora magen. Eller vad tror ni? Dela gärna med er av egna erfarenheter :)

Kram.